Att åka kommunalt

Jag har varit till Stockholm på Dysleximässa. Att åka kommunalt är för mig en skräckblandad upplevelse. Jag är livrädd, livrädd för att ramla och inte kunna resa mig, livrädd för att gå in i någon, livrädd för att vingla allt för mycket när jag går så att alla stirrar på mig. Trots dessa rädslor bestämde jag mig för att åka buss. Jag lade upp en strategi. Åkte ner kvällen före till en väninna. Hon körde mig sedan till bussen på morgonen. Jag valde att kliva på vid första stationen för att vara säker på att få en sittplats. Att stå i en buss är tyvärr något jag inte riktigt fixar.
Allt flöt på hur bra som helst, jag behövde inte vänta länge, fick en sittplats nära utgång. När jag klev av var det inte långt att gå till mässan. Eftersom jag var så tidig var det ännu inte så många människor på mässan så jag kunde i lugn och ro gå runt till de olika utställarna för att sedan sitta och lyssna på föreläsningar. Resan tillbaka gick bra även den, då hade jag sällskap och det känns alltid bättre med sällskap då man varit igång en hel dag. Jag var mycket nöjd med dagen när jag satte mig i bilen och körde hem den kvällen. Mina strategier gör mig trygg, dessa får mig att se möjligheter istället för omöjligheter.

Inspirationsföreläsning med Nassim Al Fakir. Underbart när han berättade om hur han på olika sätt kastats in i sammanhang som stärkt hans självförtroende. Fantastiskt inspirerande!

Bästa träningen för mig är ett lyckat ridpass. Dagen efter Stockholm och Dysleximässan var just en sådan dag med ett lyckat ridpass på min fina Saga. Även om jag var helt slut i hela kroppen så var jag nöjd, nöjd med vår träning, nöjd med kommunikationen mellan Saga och mig och mycket nöjd över att jag har möjlighet att ha hästarna i mitt liv.


Kirjoittanut: Titti

Vapaa-aika

Titti

Vid en sjö, vid Söderåsen, nära naturen, bor jag tillsammans med min man, son, hundar och hästar. Jag fick min MS diagnos för 14 år sedan. Jag och MS är väl inga bästisar direkt då dess nyckfullhet ständigt överraskar mig. Jag brukar tänka att vi accepterar varandra och gör det bästa av situationen. Vi har kamperat ihop några år och kommer att följas åt resten av livet. Tidigt bestämde jag mig för att inte låta MS styra mitt liv utan göra det bästa av situationen. Detta har inte alltid varit lätt, men genom mitt sätt att tänka och agera så är jag idag nöjd med mitt liv.

Katso kaikki artikkelit Titti